26:e juni -09 En Dag Att Minnas, M.J - R.I.P

Dagens inlägg hade jag planerat sådär lite smått i förväg.
Åter igen så kände jag mig ganska värdelös då jag inte kom på något att skriva om mer än vad som hänt dom senaste dagarna, när jag väl satte mig ner i går för att kladda ner några rader så såg jag inte vad som höll på att hända, jag höll på att skriva om exakt samma saker som dom flesta andra gör, just sina liv
Tro mig, ni vill vill inte veta hur jag hade det på jobbet i dag, eller hur mina nudlar smakade som jag kokade när jag kom hem.
Så i stället för att skriva om mitt liv (som jag har lovat er att jag inte ska göra) så tänker jag
skriva om en annan person, för det är trots allt inte en vanlig dag,
för den 26 juni 2009 nio var dagen som hela världen fick veta, Michael Jackson är död.
Just nu i detta tillfälle så sitter jag och funderar på om jag någonsin kommer att ha barn, förutom att bli rockstjärna så ser jag fram i mot den dagen väldigt mycket, även om vissa männinskor anser att jag inte kan ta hand om mig själv ens en gång,
Tänk om min son eller min dotter en gång i framtiden frågar va det är förnågon musik som spelas på pappas skivspelare, så kan jag inte bara berätta om en man som va en av dom alldra största som skapade fantastisk pop musik, utan också om den dagen jag fick reda på att stjärnan va död.
Ställde klockan på 5:25 i mosse för att få ett tag att Snooze:a på, efter ett antal ggr så ringer det ännu en gång, jag är precis berädd på att trycka på "stäng av" men så ser jag med mina kisande ögon att det är mamma som ringer, jag svarar,
vet du vad som har hänt i natt? Michael Jackson har dött säger hon,
i samma ögonblick som hon säger det så är jag helt vaken, klar vaken men pressar ändå bara fram ett "Okey"
Sedan när jag laggt mobiltelefonen åt sidan så börjar jag fatta, Michael, Michael Jackson är död! Jag säger till det pappa och han visst redan om det, han sa att han tänkte väcka mig mitt i natten då han kom hem från en fest han han hade haft på jobbet men att han valde att låta mig sova, Tur va väl det annars hade jag inte fått mig en ändaste blund.
Jag sätter mig ganska så omgående vid datorn och skriver in www.aftonbladet.se och får en stor skrikande rubrik i ansiktet:
Michael Jacksson Död!
jag kollar kalendern, den säger 26:e juni och inte 1:a Maj, jag nyper mig i armen men vaknar inte, Det är sant, det är alltså sant.
Med en väldigt konstig känsla så sätter jag mig vid matbordet där far min har förberätt en talrik med yoghurt till mig
jag äter upp går in till mitt rum i gen och sätter på musikprogrammet "Spotify"
på mina spelningslistor hittar jag inte bara band och genrer som

"Trash Metal"
"GG Allin"
"Phunk @s FUCK"
"Classic Rock"

utan också
"Michael Jacksson Nr.1"

Jag trycker där och får sedan upp över 500 låtar därav i topp, alldra först min favorit låt ligger "Dirty Diana"

Jag sätter på låten och hela jag förs genast tillbaka till Kanada år 2006.
Jag var på fiske resa med min morbror Robert, eller Robban som han heter i min mun ochjag hade två skivor med mig i våran lilla hyrbil när vi åkte runt på New foundlan och bara fick småfisk,
men en dag så var vi bara ute och kollade på omgivningarna så stannade vi plötsligt vid en liten brygga som låg gämte ett skjul.
Vi besämde oss för att ta ett par kasst med våra fiskespön och provapå lyckan, efter ett tag så tröttnade jag och började i stället fassinera mig för det vit-röda vatten-flygplanet som så stilla låg och chillade under skjulets tak och det var då det slog till,
Robban fick något på kroken, något som visade sig vara en lax! och för er som inte vet så är det fruktansvärt höga böter i Kanada om man fiskar efter lax utan att ha fiske kort, man kan i värsta fall få upp till 16 månaders fängelse!
Så blodet rusade snabbt igenom mig medan robban tog det lilla lugna som hävde in laxen till strandkanten,
Jag la märke till en dam som stog uppe övanför sjön på sin ballkong och tittade på oss,
när jag berättade för Robban om tanten så blev han inte lika övertygad om att det här va en bra idè, i det ögonblicket så va Laxen redan död, en perfekt lagom stor sten vilade i Robbans hand, lite blodig och kladdig från fiskens slemmiga huvud,
Snabbt tog han den c 2,5 kilo stora laxen och svepte in den i en handduk och slängde in den i bilen och gömde den under förasätet, det var då en fyrhjuling kom, en stor skäggigman (väldigt lik jultomten :)) kom åkandes, (jag har valt att kalla honom för J1 som står för jultomtsgubbe 1) men han hann som tur va inte se att vi slängde in laxen i bilen, han kom ner mot oss, började ställa massa frågor om vilka vi va och vart ifrån vi kom ifrån, Robban och jag var övertygade om att tanten på balkongen hade challat till J1 vad vi hade i görningen,
Robban snackade nervöst på med J1 när det plötsligt kom en J2! en identisk kopia av den första jultomtsgubben, Likadant skägg, lika tjocka, likadana fyrhjulingar,
dom jobbade på ganska så flitigt med frågorna innan Robban flötsligtsäger att det är dags att dra sig hemmåt, dom tycker förvånande nog att det va en alldeless utmärkt idè och dom körde genast iväg med sina fyrhjulingar,
Jag och slängde oss in i bilen och tryckte plattan i botten, och med ett triumferande leende på läpparna satte vi på min Michael Jacksson Greatest Hit skiva och just låten Dirty Diana och va Kings In Kanada ;) trots att vi va livrädda att dom skulle komma körandes efter oss,
Jag tycker alltås fotfarande att det är en av hans bästa låtar.


Michael var för mig inte bara en jävligt ball snubbe utan också en stor förebild, nu tänker ni säkert "musikmässigt då hoppas jag!" men nä,
inte bara musikmässigt utan även att hur han har gått från bara ett spädbarn till en fullfjädrad artist redan i dom tidiga tuffa barndomsåren och sedan på något sätt ändå vara odödlig precis som hans hjälte och idol, Peter Pan, han lät sig bygga ett äventyrsland döpt efter det land som Peter levde i "Neverland"
Han va inte så mycket människa, inte i mina ögon i alla fall, han var ett geni, han gjorde precis allting rätt,
hur han svävar in över scenerna, hur tiotusentals fans står och skriker hejdlöst när han intar scenen och bara står där, han står och sittar rätt ut över publiken i över 30 sekunder och när han väl börjar sina nummer så har dom inga röster kvar, hur han till och med sätter varenda finger-knäpping i klassikern "Billie Jean" själv,
Uch, förstår knapps själv vad jag menar med det jag skriver men så är det, hur klyshigt det än låter så saknar jag faktiskt ord för denna man som nu gått ur världen, för mig har du betytt mycket.

Kommer ihåg när jag va ensam hemma i mitt gamla hus i ör och sjöng och övade på "Man in the mirror" som jag ville framföra på skolans kabarè, blev dock någon annan smörig låt, tror det va westlife eller något som fick tjejerna att smälta, sedan den dagen var jag officielt känd på min skola som "Smöret" Haha nej då, men Micheal ärligt talat, du var Nr.1 precis som min playlist på Spotify säger och jag kommer alltid att minnas dig som en av världens största människor,

26:e juni -09 har man inte känt sig så Rock `N Roll
man måste få ha sina emotionella dagar som rockstjärna med,
Jag är ju Lead-Singer förfan! måste ju vara okey.

nu har klockan slagit om, jag skrev alltså detta i går då alltså, hmm? krabbigt värre det här med tid.

Michael Jacksson, nr.1 för mig<3