Day after the unexpected

ANDRA INLÄGGET PÅ DENNA BLOGG!
Visst är det fantastiskt!

Nu sitter jag här efter en sjukligt hård dag, har nämligen provat på vad växjös arbetsliv har att erbjuda. Va det än nu va så kom jag fram till att det inte var något för mig,
8 timmars ogräsränsande, inte så jäla rock n` roll.
men som sagt, nu sitter jag här igen och funderar på vad jag ska skriva,
det är svårt det här för att jag vill inte blogga om hur min vardag ser ut utan jag skulle hellre vilja få fram mina olika ståndpunkter, vad jag egentligen tycker om saker o ting för åsikter, det har jag!
men även detta känns jobbigt för att så fort jag hettar till lite inom något nytt spännande ämne och börgar argumentera för eller emot saken i dess fråga så tänker jag en extra gång och då
blir slutsatsen: Jag skiter i vilket! (men jag fortsätter gärna att argumentera ett bra tag för att jag inte har något bättre för mig)

Mitt intresse för att skriva i denna blogg måste jag faktiskt erkänna är lite sisådär lagom stort
jag menar, om ni verkligen skulle villja ha reda på saker om mig, eller om ni undrar över saker som jag står för, skulle ni inte bara frågat mig då?
Frågor som "Adam! kan inte du skaffa en blogg? jag vill så gärna veta mer om dig din intressanta människa" har varit väldigt lätträknade men antar att jag få se till att skaffa mig lite blogg-fans som vill höra mer från mig (Katrin Zytomierska, snälla?)

Nu lämmnar jag er med en text jag skrev om min morfar för ett tag sen,

tänkte lite på honom eftersom jag såg ett foto på han i mammas lägenhet igår.

till dig gubbelilla, du va bäst.

och åter igen, Blondinbella, du gör mig besviken! phone me! :(

Jag blundar och ser min morfar,

stor och ståtlig.

Berättandes om gamla tider.

Med röst av vemod och darr.

Många år sen,

blicken full av visdom.

Sittandes bakom bordet av trä som han byggt