Tjena!
Dom senaste dagarna har jag gjort en massa saker! (tänk att det kunde bli så fel)
när man egentligen vill ligga hemma i sin säng, lyssna på en blandning mellan Hellacopters och GG Allin så får man istället slita sig upp och hoppa in i minibussen och "roadtrippa" ner till sövlesborgs Killebom festival för att spela.
Nä men ärligt talat så har helgen varit toppen, på lördagskvällen innan vi skulle spela så uppträdde komikern kristoffer appelquist på scenen, han va som vanligt extremt rolig och drev extremt mycket med mig och mina grabbs, skämt som - Varför har så tuffa killar döpt ert rockband till ett kärringnamn? Wera, det hette ju fan min mattant, fick man ta, det va bara att stå på sig ;)
Senare så spelade vi och det gick kanon,
vill ni se några goa bilder så äre bara att fråga snällt
adamhagelin@live.se
Nu är det alltså måndag och jobb igen men kvällen förgyllades av Darkness Ewa och Micke.
Vi gick och fikade i linnèparken och sjöngmed i allsångshäftet med folkölen i näven, men den mysiga stämmnigen förlorade snabbt sin karaktär då det började spöregna!
men lika glad är jag för det för i morgon är det ju massa ogräs som väntar :)
Nu ska jag fortsätta att skriva fast dock inte till min så jävulskt coola blogg
utan i stället till lite låtar som inte riktigt är klara :)
något annat som inte är så jäla coolt är att fucking blondinbella verkligen ALDRIG ringer mig längre.
Hare soft som Steven hade sagt.
Som Kerstin (Min lärare på fagrabäck)en gång sa:-Adam, kan du svara på den här frågan? - Nej jag ju inte hört den än,
därför ska jag nu gå och bajsa.
måndag 6 juli 2009
söndag 28 juni 2009
Blomstertid
Temat på det här inlägget hade jag tänkt skulle bli något i stil med rubriken, alltså "Blomstertid"
inte bara därför att vädret är jävligt gött och att jag och min kompis daniel har varit ute med hans båt hela dagen och provat att köra Jetski för första gången, utan också för att i går kväll såg jag en film/dokumentär på youtube som hette just Blomstertid.
Komikern och skådespelaren Peter Magnusson från program som Hey baberiba är det som har huvudrollen.
Den handlar alltså om en man som en gång i tiden (94 närmare bestämt) följde tre ungdomar från samma klass på en skola i Bromölla under en tid för att nu många år senar söka upp dom igen för att se om dom nått sina drömmar.
Alla tre personerna Kenneth, Steven och Anders spelas av just Peter Magnusson
En liten kort karaktärsbeskrivning:
Kenneth, En man som på ytan är glad och hyffsat nöjd med tillvaron men i ung ålder
var han ganska så mobbad och utstött då han året innan förlorat sina föräldrar i en olycka.
Nu bor han kvar i sitt föräldrarhem med sitt Ex och hennes nya pojkvän.
Steven: En man som lever livet för fullt, kompisar och
flickor har stor betydellse i Stevens liv men en dag så förändras allt då han tvingas åka tillbaka till Bromölla från sitt sommarställe på Visby för att han får reda på att har en son.
Anders:
Anders som tillsynes lever det perfekta livet med fru och barn och vinkällare får det jobbigt när han får reda på att hans fru har varit otrogen med ingen mindre än just Steven!
Han försöker hålla modet uppe men tillslut så brister det för honom.
Rekomenderar verkligen den här lilla dokumentärfilmen till precis alla personer!
inte den här billiga humorn som Magnusson brukar andvända sig av, inte mycket humor alls faktiskt utan mycket djup och den får en verkligen att tänkaefter.
Peter Magnusson för mig är väl lite sådär halvrolig men i den här egenskrivna filmen så överträffar han verkligen sig själv, han spelar så fruktansvärt bra, det blir värken för barnsligt eller för löjligt utan han håller sig verkligen till sina karaktärer och spelar inte över dom så som han har en viss tendens att ofta göra.
När man ser denna film slås man direkt av hur olika personerna i fråga är, deras synsett på livet, personligheterna och lifsstilarna men i slutet av filmen så förstår man ändå hur lika dom är, hur lika alla människor är.
Filmen har en riktigt snygg twist på slutet med men vill inte avslöja för mycket.
så här har ni en länk till det första avsnittet, sedan så får ni klicka er vidare fram till nästa osv.
http://www.youtube.com/watch?v=H7RtQ7YKUtM&feature=related
Somsagt, blomstertiden ligger i luften och på fredag drar jag mina pojkar ner till sövlesborg för att spela på "Killebom festivalen" men först fyra dagars arbete,
ångesten är stor
(inte bara för att det är jobb i mon utan också för att jag börjar undra om jag gjort något fel, sagt något dumt till min käraste Blondinbella, jag väntar på ditt samtal!)
peace
inte bara därför att vädret är jävligt gött och att jag och min kompis daniel har varit ute med hans båt hela dagen och provat att köra Jetski för första gången, utan också för att i går kväll såg jag en film/dokumentär på youtube som hette just Blomstertid.
Komikern och skådespelaren Peter Magnusson från program som Hey baberiba är det som har huvudrollen.
Den handlar alltså om en man som en gång i tiden (94 närmare bestämt) följde tre ungdomar från samma klass på en skola i Bromölla under en tid för att nu många år senar söka upp dom igen för att se om dom nått sina drömmar.
Alla tre personerna Kenneth, Steven och Anders spelas av just Peter Magnusson
En liten kort karaktärsbeskrivning:
Kenneth, En man som på ytan är glad och hyffsat nöjd med tillvaron men i ung ålder
var han ganska så mobbad och utstött då han året innan förlorat sina föräldrar i en olycka.
Nu bor han kvar i sitt föräldrarhem med sitt Ex och hennes nya pojkvän.
Steven: En man som lever livet för fullt, kompisar och
flickor har stor betydellse i Stevens liv men en dag så förändras allt då han tvingas åka tillbaka till Bromölla från sitt sommarställe på Visby för att han får reda på att har en son.
Anders:
Anders som tillsynes lever det perfekta livet med fru och barn och vinkällare får det jobbigt när han får reda på att hans fru har varit otrogen med ingen mindre än just Steven!
Han försöker hålla modet uppe men tillslut så brister det för honom.
Rekomenderar verkligen den här lilla dokumentärfilmen till precis alla personer!
inte den här billiga humorn som Magnusson brukar andvända sig av, inte mycket humor alls faktiskt utan mycket djup och den får en verkligen att tänkaefter.
Peter Magnusson för mig är väl lite sådär halvrolig men i den här egenskrivna filmen så överträffar han verkligen sig själv, han spelar så fruktansvärt bra, det blir värken för barnsligt eller för löjligt utan han håller sig verkligen till sina karaktärer och spelar inte över dom så som han har en viss tendens att ofta göra.
När man ser denna film slås man direkt av hur olika personerna i fråga är, deras synsett på livet, personligheterna och lifsstilarna men i slutet av filmen så förstår man ändå hur lika dom är, hur lika alla människor är.
Filmen har en riktigt snygg twist på slutet med men vill inte avslöja för mycket.
så här har ni en länk till det första avsnittet, sedan så får ni klicka er vidare fram till nästa osv.
http://www.youtube.com/watch?v=H7RtQ7YKUtM&feature=related
Somsagt, blomstertiden ligger i luften och på fredag drar jag mina pojkar ner till sövlesborg för att spela på "Killebom festivalen" men först fyra dagars arbete,
ångesten är stor
(inte bara för att det är jobb i mon utan också för att jag börjar undra om jag gjort något fel, sagt något dumt till min käraste Blondinbella, jag väntar på ditt samtal!)
peace
lördag 27 juni 2009
26:e juni -09 En Dag Att Minnas, M.J - R.I.P
Dagens inlägg hade jag planerat sådär lite smått i förväg.
Åter igen så kände jag mig ganska värdelös då jag inte kom på något att skriva om mer än vad som hänt dom senaste dagarna, när jag väl satte mig ner i går för att kladda ner några rader så såg jag inte vad som höll på att hända, jag höll på att skriva om exakt samma saker som dom flesta andra gör, just sina liv
Tro mig, ni vill vill inte veta hur jag hade det på jobbet i dag, eller hur mina nudlar smakade som jag kokade när jag kom hem.
Så i stället för att skriva om mitt liv (som jag har lovat er att jag inte ska göra) så tänker jag
skriva om en annan person, för det är trots allt inte en vanlig dag,
för den 26 juni 2009 nio var dagen som hela världen fick veta, Michael Jackson är död.
Just nu i detta tillfälle så sitter jag och funderar på om jag någonsin kommer att ha barn, förutom att bli rockstjärna så ser jag fram i mot den dagen väldigt mycket, även om vissa männinskor anser att jag inte kan ta hand om mig själv ens en gång,
Tänk om min son eller min dotter en gång i framtiden frågar va det är förnågon musik som spelas på pappas skivspelare, så kan jag inte bara berätta om en man som va en av dom alldra största som skapade fantastisk pop musik, utan också om den dagen jag fick reda på att stjärnan va död.
Ställde klockan på 5:25 i mosse för att få ett tag att Snooze:a på, efter ett antal ggr så ringer det ännu en gång, jag är precis berädd på att trycka på "stäng av" men så ser jag med mina kisande ögon att det är mamma som ringer, jag svarar,
vet du vad som har hänt i natt? Michael Jackson har dött säger hon,
i samma ögonblick som hon säger det så är jag helt vaken, klar vaken men pressar ändå bara fram ett "Okey"
Sedan när jag laggt mobiltelefonen åt sidan så börjar jag fatta, Michael, Michael Jackson är död! Jag säger till det pappa och han visst redan om det, han sa att han tänkte väcka mig mitt i natten då han kom hem från en fest han han hade haft på jobbet men att han valde att låta mig sova, Tur va väl det annars hade jag inte fått mig en ändaste blund.
Jag sätter mig ganska så omgående vid datorn och skriver in www.aftonbladet.se och får en stor skrikande rubrik i ansiktet:
Michael Jacksson Död!
jag kollar kalendern, den säger 26:e juni och inte 1:a Maj, jag nyper mig i armen men vaknar inte, Det är sant, det är alltså sant.
Med en väldigt konstig känsla så sätter jag mig vid matbordet där far min har förberätt en talrik med yoghurt till mig
jag äter upp går in till mitt rum i gen och sätter på musikprogrammet "Spotify"
på mina spelningslistor hittar jag inte bara band och genrer som
"Trash Metal"
"GG Allin"
"Phunk @s FUCK"
"Classic Rock"
utan också
"Michael Jacksson Nr.1"
Jag trycker där och får sedan upp över 500 låtar därav i topp, alldra först min favorit låt ligger "Dirty Diana"
Jag sätter på låten och hela jag förs genast tillbaka till Kanada år 2006.
Jag var på fiske resa med min morbror Robert, eller Robban som han heter i min mun ochjag hade två skivor med mig i våran lilla hyrbil när vi åkte runt på New foundlan och bara fick småfisk,
men en dag så var vi bara ute och kollade på omgivningarna så stannade vi plötsligt vid en liten brygga som låg gämte ett skjul.
Vi besämde oss för att ta ett par kasst med våra fiskespön och provapå lyckan, efter ett tag så tröttnade jag och började i stället fassinera mig för det vit-röda vatten-flygplanet som så stilla låg och chillade under skjulets tak och det var då det slog till,
Robban fick något på kroken, något som visade sig vara en lax! och för er som inte vet så är det fruktansvärt höga böter i Kanada om man fiskar efter lax utan att ha fiske kort, man kan i värsta fall få upp till 16 månaders fängelse!
Så blodet rusade snabbt igenom mig medan robban tog det lilla lugna som hävde in laxen till strandkanten,
Jag la märke till en dam som stog uppe övanför sjön på sin ballkong och tittade på oss,
när jag berättade för Robban om tanten så blev han inte lika övertygad om att det här va en bra idè, i det ögonblicket så va Laxen redan död, en perfekt lagom stor sten vilade i Robbans hand, lite blodig och kladdig från fiskens slemmiga huvud,
Snabbt tog han den c 2,5 kilo stora laxen och svepte in den i en handduk och slängde in den i bilen och gömde den under förasätet, det var då en fyrhjuling kom, en stor skäggigman (väldigt lik jultomten :)) kom åkandes, (jag har valt att kalla honom för J1 som står för jultomtsgubbe 1) men han hann som tur va inte se att vi slängde in laxen i bilen, han kom ner mot oss, började ställa massa frågor om vilka vi va och vart ifrån vi kom ifrån, Robban och jag var övertygade om att tanten på balkongen hade challat till J1 vad vi hade i görningen,
Robban snackade nervöst på med J1 när det plötsligt kom en J2! en identisk kopia av den första jultomtsgubben, Likadant skägg, lika tjocka, likadana fyrhjulingar,
dom jobbade på ganska så flitigt med frågorna innan Robban flötsligtsäger att det är dags att dra sig hemmåt, dom tycker förvånande nog att det va en alldeless utmärkt idè och dom körde genast iväg med sina fyrhjulingar,
Jag och slängde oss in i bilen och tryckte plattan i botten, och med ett triumferande leende på läpparna satte vi på min Michael Jacksson Greatest Hit skiva och just låten Dirty Diana och va Kings In Kanada ;) trots att vi va livrädda att dom skulle komma körandes efter oss,
Jag tycker alltås fotfarande att det är en av hans bästa låtar.
Michael var för mig inte bara en jävligt ball snubbe utan också en stor förebild, nu tänker ni säkert "musikmässigt då hoppas jag!" men nä,
inte bara musikmässigt utan även att hur han har gått från bara ett spädbarn till en fullfjädrad artist redan i dom tidiga tuffa barndomsåren och sedan på något sätt ändå vara odödlig precis som hans hjälte och idol, Peter Pan, han lät sig bygga ett äventyrsland döpt efter det land som Peter levde i "Neverland"
Han va inte så mycket människa, inte i mina ögon i alla fall, han var ett geni, han gjorde precis allting rätt,
hur han svävar in över scenerna, hur tiotusentals fans står och skriker hejdlöst när han intar scenen och bara står där, han står och sittar rätt ut över publiken i över 30 sekunder och när han väl börjar sina nummer så har dom inga röster kvar, hur han till och med sätter varenda finger-knäpping i klassikern "Billie Jean" själv,
Uch, förstår knapps själv vad jag menar med det jag skriver men så är det, hur klyshigt det än låter så saknar jag faktiskt ord för denna man som nu gått ur världen, för mig har du betytt mycket.
Kommer ihåg när jag va ensam hemma i mitt gamla hus i ör och sjöng och övade på "Man in the mirror" som jag ville framföra på skolans kabarè, blev dock någon annan smörig låt, tror det va westlife eller något som fick tjejerna att smälta, sedan den dagen var jag officielt känd på min skola som "Smöret" Haha nej då, men Micheal ärligt talat, du var Nr.1 precis som min playlist på Spotify säger och jag kommer alltid att minnas dig som en av världens största människor,
26:e juni -09 har man inte känt sig så Rock `N Roll
man måste få ha sina emotionella dagar som rockstjärna med,
Jag är ju Lead-Singer förfan! måste ju vara okey.
nu har klockan slagit om, jag skrev alltså detta i går då alltså, hmm? krabbigt värre det här med tid.
Michael Jacksson, nr.1 för mig<3
Åter igen så kände jag mig ganska värdelös då jag inte kom på något att skriva om mer än vad som hänt dom senaste dagarna, när jag väl satte mig ner i går för att kladda ner några rader så såg jag inte vad som höll på att hända, jag höll på att skriva om exakt samma saker som dom flesta andra gör, just sina liv
Tro mig, ni vill vill inte veta hur jag hade det på jobbet i dag, eller hur mina nudlar smakade som jag kokade när jag kom hem.
Så i stället för att skriva om mitt liv (som jag har lovat er att jag inte ska göra) så tänker jag
skriva om en annan person, för det är trots allt inte en vanlig dag,
för den 26 juni 2009 nio var dagen som hela världen fick veta, Michael Jackson är död.
Just nu i detta tillfälle så sitter jag och funderar på om jag någonsin kommer att ha barn, förutom att bli rockstjärna så ser jag fram i mot den dagen väldigt mycket, även om vissa männinskor anser att jag inte kan ta hand om mig själv ens en gång,
Tänk om min son eller min dotter en gång i framtiden frågar va det är förnågon musik som spelas på pappas skivspelare, så kan jag inte bara berätta om en man som va en av dom alldra största som skapade fantastisk pop musik, utan också om den dagen jag fick reda på att stjärnan va död.
Ställde klockan på 5:25 i mosse för att få ett tag att Snooze:a på, efter ett antal ggr så ringer det ännu en gång, jag är precis berädd på att trycka på "stäng av" men så ser jag med mina kisande ögon att det är mamma som ringer, jag svarar,
vet du vad som har hänt i natt? Michael Jackson har dött säger hon,
i samma ögonblick som hon säger det så är jag helt vaken, klar vaken men pressar ändå bara fram ett "Okey"
Sedan när jag laggt mobiltelefonen åt sidan så börjar jag fatta, Michael, Michael Jackson är död! Jag säger till det pappa och han visst redan om det, han sa att han tänkte väcka mig mitt i natten då han kom hem från en fest han han hade haft på jobbet men att han valde att låta mig sova, Tur va väl det annars hade jag inte fått mig en ändaste blund.
Jag sätter mig ganska så omgående vid datorn och skriver in www.aftonbladet.se och får en stor skrikande rubrik i ansiktet:
Michael Jacksson Död!
jag kollar kalendern, den säger 26:e juni och inte 1:a Maj, jag nyper mig i armen men vaknar inte, Det är sant, det är alltså sant.
Med en väldigt konstig känsla så sätter jag mig vid matbordet där far min har förberätt en talrik med yoghurt till mig
jag äter upp går in till mitt rum i gen och sätter på musikprogrammet "Spotify"
på mina spelningslistor hittar jag inte bara band och genrer som
"Trash Metal"
"GG Allin"
"Phunk @s FUCK"
"Classic Rock"
utan också
"Michael Jacksson Nr.1"
Jag trycker där och får sedan upp över 500 låtar därav i topp, alldra först min favorit låt ligger "Dirty Diana"
Jag sätter på låten och hela jag förs genast tillbaka till Kanada år 2006.
Jag var på fiske resa med min morbror Robert, eller Robban som han heter i min mun ochjag hade två skivor med mig i våran lilla hyrbil när vi åkte runt på New foundlan och bara fick småfisk,
men en dag så var vi bara ute och kollade på omgivningarna så stannade vi plötsligt vid en liten brygga som låg gämte ett skjul.
Vi besämde oss för att ta ett par kasst med våra fiskespön och provapå lyckan, efter ett tag så tröttnade jag och började i stället fassinera mig för det vit-röda vatten-flygplanet som så stilla låg och chillade under skjulets tak och det var då det slog till,
Robban fick något på kroken, något som visade sig vara en lax! och för er som inte vet så är det fruktansvärt höga böter i Kanada om man fiskar efter lax utan att ha fiske kort, man kan i värsta fall få upp till 16 månaders fängelse!
Så blodet rusade snabbt igenom mig medan robban tog det lilla lugna som hävde in laxen till strandkanten,
Jag la märke till en dam som stog uppe övanför sjön på sin ballkong och tittade på oss,
när jag berättade för Robban om tanten så blev han inte lika övertygad om att det här va en bra idè, i det ögonblicket så va Laxen redan död, en perfekt lagom stor sten vilade i Robbans hand, lite blodig och kladdig från fiskens slemmiga huvud,
Snabbt tog han den c 2,5 kilo stora laxen och svepte in den i en handduk och slängde in den i bilen och gömde den under förasätet, det var då en fyrhjuling kom, en stor skäggigman (väldigt lik jultomten :)) kom åkandes, (jag har valt att kalla honom för J1 som står för jultomtsgubbe 1) men han hann som tur va inte se att vi slängde in laxen i bilen, han kom ner mot oss, började ställa massa frågor om vilka vi va och vart ifrån vi kom ifrån, Robban och jag var övertygade om att tanten på balkongen hade challat till J1 vad vi hade i görningen,
Robban snackade nervöst på med J1 när det plötsligt kom en J2! en identisk kopia av den första jultomtsgubben, Likadant skägg, lika tjocka, likadana fyrhjulingar,
dom jobbade på ganska så flitigt med frågorna innan Robban flötsligtsäger att det är dags att dra sig hemmåt, dom tycker förvånande nog att det va en alldeless utmärkt idè och dom körde genast iväg med sina fyrhjulingar,
Jag och slängde oss in i bilen och tryckte plattan i botten, och med ett triumferande leende på läpparna satte vi på min Michael Jacksson Greatest Hit skiva och just låten Dirty Diana och va Kings In Kanada ;) trots att vi va livrädda att dom skulle komma körandes efter oss,
Jag tycker alltås fotfarande att det är en av hans bästa låtar.
Michael var för mig inte bara en jävligt ball snubbe utan också en stor förebild, nu tänker ni säkert "musikmässigt då hoppas jag!" men nä,
inte bara musikmässigt utan även att hur han har gått från bara ett spädbarn till en fullfjädrad artist redan i dom tidiga tuffa barndomsåren och sedan på något sätt ändå vara odödlig precis som hans hjälte och idol, Peter Pan, han lät sig bygga ett äventyrsland döpt efter det land som Peter levde i "Neverland"
Han va inte så mycket människa, inte i mina ögon i alla fall, han var ett geni, han gjorde precis allting rätt,
hur han svävar in över scenerna, hur tiotusentals fans står och skriker hejdlöst när han intar scenen och bara står där, han står och sittar rätt ut över publiken i över 30 sekunder och när han väl börjar sina nummer så har dom inga röster kvar, hur han till och med sätter varenda finger-knäpping i klassikern "Billie Jean" själv,
Uch, förstår knapps själv vad jag menar med det jag skriver men så är det, hur klyshigt det än låter så saknar jag faktiskt ord för denna man som nu gått ur världen, för mig har du betytt mycket.
Kommer ihåg när jag va ensam hemma i mitt gamla hus i ör och sjöng och övade på "Man in the mirror" som jag ville framföra på skolans kabarè, blev dock någon annan smörig låt, tror det va westlife eller något som fick tjejerna att smälta, sedan den dagen var jag officielt känd på min skola som "Smöret" Haha nej då, men Micheal ärligt talat, du var Nr.1 precis som min playlist på Spotify säger och jag kommer alltid att minnas dig som en av världens största människor,
26:e juni -09 har man inte känt sig så Rock `N Roll
man måste få ha sina emotionella dagar som rockstjärna med,
Jag är ju Lead-Singer förfan! måste ju vara okey.
nu har klockan slagit om, jag skrev alltså detta i går då alltså, hmm? krabbigt värre det här med tid.
Michael Jacksson, nr.1 för mig<3
tisdag 23 juni 2009
"sanningen bakom Crashdiet" ?
Tjena alla galna fans!
inte?
Okey,
Crashdiet, Vad kan ni om dom?
jag skulle vilja påstå att jag kan ganska mycket om dom och det pågår faktiskt en
ganska het debatt kring detta band just nu, om man är intresserad dvs.. (är man inte det så kan man spara sig väldigt mycket tid genom att trycka på det lilla krysset uppe i högra hörnet)
Lite snabbfakta: Crashdiet (det ska vara två prickar över i:et egentligen men jag vet inte hur man gör det så... känns sådär, men det är ändå lugnt, jag försöker köra på ändå liksom) grundades år 2000 och det va sångaren "Dave Leppard" (David Hellman) som drog i gång det. dom körde med den första uppsättningen i två år innan han bytte ut dom andra mot dom nya som känns igen mer som den "klassiska" uppsättningen
Den 20 januari 2006 så tog Dave livet av sig (drogmissbruk o annat skit)
Här är en läsvärd liten historia som en kompis till Dave har skrivit, han hävdar väldigt många saker, han tycker blandannat att det är mistsagt väldigt konstigt att bandet som alltså fotfarande är aktiva (inne på sin andra sångare nu efter den förra ny intagne "Olliver" från finland) inte har bytt namn,
läs gäran artikeln här: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.8119058
och skapa er en egen uppfattning, tycker faktiskt detta är väldigt intressant då jag är ett stort fan av Dave leppard.
Även om jag fattar Daves upprörda kompis så förstår jag lika väl dom andra i bandet som fotfarande håller i gång.
Det ända jag vet förutom att detta blev ett väldigt seriöst blogginlägg (lite trist) och att godis är gott så är det att DAVE LEPPARD, du är kung.
(BLONDINBELLA! kan inte beskriva min besvikelse, För mig finns du knappt längre! ;( )
jag skulle tillsist vilja citera Crashdiets basist Peter London som med sitt andra band Alter Egon har skrivit en låt som heter "Varför Dör Ni?" som är en tribute till både Thore skogman och just till Dave Leppard
Jag träffade en man som levde hårt
tände sin eld med alkohol
Med bara en dröm, ett enda mål
Att slå sig fri, bli rockidol
Drömmen blev sann och nu ser det till
Man drömmer aldrig vaken fast man gärna vill
I en alldeles för snabb sorti
miste vår värld ännu ett geni
Tillägnat Sveriges någonsin enda riktiga rockstjärna, jag avgudar dig
DAVID LEPPARD HELLMAN
inte?
Okey,
Crashdiet, Vad kan ni om dom?
jag skulle vilja påstå att jag kan ganska mycket om dom och det pågår faktiskt en
ganska het debatt kring detta band just nu, om man är intresserad dvs.. (är man inte det så kan man spara sig väldigt mycket tid genom att trycka på det lilla krysset uppe i högra hörnet)
Lite snabbfakta: Crashdiet (det ska vara två prickar över i:et egentligen men jag vet inte hur man gör det så... känns sådär, men det är ändå lugnt, jag försöker köra på ändå liksom) grundades år 2000 och det va sångaren "Dave Leppard" (David Hellman) som drog i gång det. dom körde med den första uppsättningen i två år innan han bytte ut dom andra mot dom nya som känns igen mer som den "klassiska" uppsättningen
Den 20 januari 2006 så tog Dave livet av sig (drogmissbruk o annat skit)
Här är en läsvärd liten historia som en kompis till Dave har skrivit, han hävdar väldigt många saker, han tycker blandannat att det är mistsagt väldigt konstigt att bandet som alltså fotfarande är aktiva (inne på sin andra sångare nu efter den förra ny intagne "Olliver" från finland) inte har bytt namn,
läs gäran artikeln här: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.8119058
och skapa er en egen uppfattning, tycker faktiskt detta är väldigt intressant då jag är ett stort fan av Dave leppard.
Även om jag fattar Daves upprörda kompis så förstår jag lika väl dom andra i bandet som fotfarande håller i gång.
Det ända jag vet förutom att detta blev ett väldigt seriöst blogginlägg (lite trist) och att godis är gott så är det att DAVE LEPPARD, du är kung.
(BLONDINBELLA! kan inte beskriva min besvikelse, För mig finns du knappt längre! ;( )
jag skulle tillsist vilja citera Crashdiets basist Peter London som med sitt andra band Alter Egon har skrivit en låt som heter "Varför Dör Ni?" som är en tribute till både Thore skogman och just till Dave Leppard
Jag träffade en man som levde hårt
tände sin eld med alkohol
Med bara en dröm, ett enda mål
Att slå sig fri, bli rockidol
Drömmen blev sann och nu ser det till
Man drömmer aldrig vaken fast man gärna vill
I en alldeles för snabb sorti
miste vår värld ännu ett geni
Tillägnat Sveriges någonsin enda riktiga rockstjärna, jag avgudar dig
DAVID LEPPARD HELLMAN
måndag 22 juni 2009
Day after the unexpected
ANDRA INLÄGGET PÅ DENNA BLOGG!
Visst är det fantastiskt!
Nu sitter jag här efter en sjukligt hård dag, har nämligen provat på vad växjös arbetsliv har att erbjuda. Va det än nu va så kom jag fram till att det inte var något för mig,
8 timmars ogräsränsande, inte så jäla rock n` roll.
men som sagt, nu sitter jag här igen och funderar på vad jag ska skriva,
det är svårt det här för att jag vill inte blogga om hur min vardag ser ut utan jag skulle hellre vilja få fram mina olika ståndpunkter, vad jag egentligen tycker om saker o ting för åsikter, det har jag!
men även detta känns jobbigt för att så fort jag hettar till lite inom något nytt spännande ämne och börgar argumentera för eller emot saken i dess fråga så tänker jag en extra gång och då
blir slutsatsen: Jag skiter i vilket! (men jag fortsätter gärna att argumentera ett bra tag för att jag inte har något bättre för mig)
Mitt intresse för att skriva i denna blogg måste jag faktiskt erkänna är lite sisådär lagom stort
jag menar, om ni verkligen skulle villja ha reda på saker om mig, eller om ni undrar över saker som jag står för, skulle ni inte bara frågat mig då?
Frågor som "Adam! kan inte du skaffa en blogg? jag vill så gärna veta mer om dig din intressanta människa" har varit väldigt lätträknade men antar att jag få se till att skaffa mig lite blogg-fans som vill höra mer från mig (Katrin Zytomierska, snälla?)
Nu lämmnar jag er med en text jag skrev om min morfar för ett tag sen,
tänkte lite på honom eftersom jag såg ett foto på han i mammas lägenhet igår.
till dig gubbelilla, du va bäst.
och åter igen, Blondinbella, du gör mig besviken! phone me! :(
Jag blundar och ser min morfar,
stor och ståtlig.
Berättandes om gamla tider.
Med röst av vemod och darr.
Många år sen,
blicken full av visdom.
Sittandes bakom bordet av trä som han byggt
söndag 21 juni 2009
Nu Så!
Okey!
Då va den uppe, Adam hagelins fantastiska blogg,
Hur tänkte du Adam när du skapade denna blogg?
Svar:
Jag ville vara unik, skapa rubriker/löpsedlar, sätta alla småflickor på plats igenom att räcka ut tungan åt dem och skrika " HAHA! Jag har en blogg där jag bloggar med kändisar om mitt fruktansvärt intressanta liv, det har INTE du!!!"
Det tråkiga är att när jag gör det är att jag alltid får samma svar, - "Ehh.. dhaa, det har jag visst det! lol" för att sedan höra deras underbara smaskande på ett uttuggat rosa kvalitèts "chuim gum with strawberry flavor" från ica,
Men jag är lika glad för det :)
för jag älskar dessa tjejer, deras fasta rumpor i uttvättade grå slimmade mjukisbyxor, deras fylliga läppar som inte kan uttala ord som är svårare än "eeuo" och inte tala om deras jackor!!! som liksom alltid sitter på, inte när dom är ute för då pysslar dom hällre med andra saker som att sitta på Mcdonalds o dricka vatten eller "donkan" som dom kallar det, utan när dom är innomhus, så fort dom kommer tillbaka från lunchrasten och precis i det ögonblicket som dom stoppar in två nya tuggumin i munnen så åker jackan på, inga små lätta jackor precis, utan stora enorma mörka jackor med pälskrage, sedan patrulerardom stadigt och stabilt nedför korridoren och vickar på sina baker i takt,
visst är det charmigt ;) hoppas nu bara att dom inte slutar med detta fantastiska uppförande när dom kommer till gymnasiet för det voreju för trist.
Berätta lite om dig själv Adam:
-Okey, Jag heter då alltså Adam Hagelin, en man i mina bäs... jag är 16 år.
På fritiden så försöker jag vara trevlig så mycket jag hinner och så sjunger jag i mitt rockband som heter Wera,
Intressen: låtsas att bli förbannad på uttagningsautomaten och skrika "Vafasiken! gud va dum du è, så dum så man kan döö!" med så femenin betoning på rösten som möjligt,
(ett plus i kanten om det står över tre personer i kö bakom mig, men kan även rekomenderas om du står helt själv så bara personer i din omgivinng ser och hör dig)
Jag spelar gärna gitarr och äter mat med, det gillar jag
Sammanfattning: blev lite mycket tjejer och lite lite Adam men ni kommer säker lära känna mig bättre ju längre tiden går, eller?
Nu när jag tänker efter så kanske detta blir det enda o sista inlägget på denna blogg, jag menar, finns inte så mycket som verkligen intresserar mig mer än Punk, Bajs och Bärs här i världen men jag ska försöka!
så fort det dyker upp något som jag tycker är värt att skriva om så får ni hålla ögonen öppna liksom, :)
Första inlägget done! HAH Blondinbella, släng dig i väggen!!!
Btw, Varför ringer du mig aldrig längre?
/Adam
Då va den uppe, Adam hagelins fantastiska blogg,
Hur tänkte du Adam när du skapade denna blogg?
Svar:
Jag ville vara unik, skapa rubriker/löpsedlar, sätta alla småflickor på plats igenom att räcka ut tungan åt dem och skrika " HAHA! Jag har en blogg där jag bloggar med kändisar om mitt fruktansvärt intressanta liv, det har INTE du!!!"
Det tråkiga är att när jag gör det är att jag alltid får samma svar, - "Ehh.. dhaa, det har jag visst det! lol" för att sedan höra deras underbara smaskande på ett uttuggat rosa kvalitèts "chuim gum with strawberry flavor" från ica,
Men jag är lika glad för det :)
för jag älskar dessa tjejer, deras fasta rumpor i uttvättade grå slimmade mjukisbyxor, deras fylliga läppar som inte kan uttala ord som är svårare än "eeuo" och inte tala om deras jackor!!! som liksom alltid sitter på, inte när dom är ute för då pysslar dom hällre med andra saker som att sitta på Mcdonalds o dricka vatten eller "donkan" som dom kallar det, utan när dom är innomhus, så fort dom kommer tillbaka från lunchrasten och precis i det ögonblicket som dom stoppar in två nya tuggumin i munnen så åker jackan på, inga små lätta jackor precis, utan stora enorma mörka jackor med pälskrage, sedan patrulerardom stadigt och stabilt nedför korridoren och vickar på sina baker i takt,
visst är det charmigt ;) hoppas nu bara att dom inte slutar med detta fantastiska uppförande när dom kommer till gymnasiet för det voreju för trist.
Berätta lite om dig själv Adam:
-Okey, Jag heter då alltså Adam Hagelin, en man i mina bäs... jag är 16 år.
På fritiden så försöker jag vara trevlig så mycket jag hinner och så sjunger jag i mitt rockband som heter Wera,
Intressen: låtsas att bli förbannad på uttagningsautomaten och skrika "Vafasiken! gud va dum du è, så dum så man kan döö!" med så femenin betoning på rösten som möjligt,
(ett plus i kanten om det står över tre personer i kö bakom mig, men kan även rekomenderas om du står helt själv så bara personer i din omgivinng ser och hör dig)
Jag spelar gärna gitarr och äter mat med, det gillar jag
Sammanfattning: blev lite mycket tjejer och lite lite Adam men ni kommer säker lära känna mig bättre ju längre tiden går, eller?
Nu när jag tänker efter så kanske detta blir det enda o sista inlägget på denna blogg, jag menar, finns inte så mycket som verkligen intresserar mig mer än Punk, Bajs och Bärs här i världen men jag ska försöka!
så fort det dyker upp något som jag tycker är värt att skriva om så får ni hålla ögonen öppna liksom, :)
Första inlägget done! HAH Blondinbella, släng dig i väggen!!!
Btw, Varför ringer du mig aldrig längre?
/Adam
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)